Reaktioner från läsare

Min blogg har varit igång i drygt en vecka och jag har haft fler än 700 besökare, vilket känns jättekul. Jag hoppas att det är unika besökare till viss mån, och inte någon stalker som läser mina inlägg om och om igen, och om och om igen. I så fall kan du sluta genast, du behöver inte bättra på min besöksstatistik.

Jag har fått mycket feedback från alla håll och kanter, vilket också är jättekul, även om det inte alltid är positiv feedback, vilket jag hade räknat med, annars hade jag aldrig skrivit offentligt. Någon tycker att jag låter bitter, vilket jag egentligen inte är. Möjligtvis krass och vis av erfarenheter, men definitivt inte bitter. Om jag hade varit så bitter på män och på misslyckade dejter så hade jag väl slutat dejta helt för länge sen? Jag är en obotlig (och troligtvis naiv) romantiker som hoppas att jag någon gång i livet (även om jag vid det laget har hunnit fylla 70) kommer att träffa en man som motsvarar det som andra kallar "krav" (en del tycker att jag ska dra ner på de s k kraven) men som jag kallar en förutsättning för att förhållandet ska fungera i det långa loppet. Någon som är lyhörd, omtänksam, inte gnäller om sina eventuella sjukdomar eller ekonomi utan tycker att livet är värt att leva ändå och inser att det finns värre saker att vara negativ över (såsom svält i världen, barnmisshandel och liknande), givmild och har en stor portion humor och en gnutta intelligens, och sist men inte minst har en förmåga att kommunicera med både mig och sin omgivning. "Listan" är egentligen inte så lång men egenskaperna verkar ändå näst intill helt omöjliga att hitta i en enda person. Hmm.. kanske därför som många är så otrogna? De tror sig kanske kunna komplettera egenskaperna i flera olika personer? Eller det är kanske därför så många som skiljer sig efter att ha insett att man inte behöver leva olycklig i en relation?

Kan jag inte "få" ovanstående i en man och eftersom jag inte är en förespråkare för otrohet och inte intresserad av att plocka russinen ur olika kakor är jag hellre singel.

Någon tar min blogg personligt och tycker att jag drar alla män över en kam. Eeeeh? What? Då har man inte förstått underfundigheten och den skämtsamma tonen i min blogg och bör genast sluta läsa den och börja läsa www.dagensindustri.se. Men alla har rätt att yttra sig, oavsett om man är läsare eller bloggerska. Annars kan man ju alltid starta en egen blogg och skriva om det man själv tycker är ett viktigt och tänkvärt ämne och lägga det på en mer seriös nivå.


De allra flesta tycker i alla fall att min blogg är kul läsning och en del känner igen sig i de här minst sagt dråpliga situationerna och har gett upp hoppet om att träffa någon som uppfyller en bråkdel av det man söker i en partner. Hoppet är det sista som lämnar människan så ge inte upp! Min tanke med den här bloggen är att dela med mig av mina erfarenheter på ett kul men ändå informativt sätt och ge människor, inte bara män utan även kvinnor, tips och råd på vad man bör och inte bör göra när man dejtar. Jag är ingalunda en expert på relationer, hade jag varit det hade jag inte varit singel. Men livet är en ständig process i lärande.

Jag pratade med en kollega idag, vi kan kalla henne S, som frågade om jag verkligen hade varit med om de här dejterna, och ja - tyvärr, otroligt nog. Det är ofattbart att det finns män som visar navelbråck, delger sig sin sjukdomsbild, snålar med en sillburk, förföljer en m m, men det finns uppenbarligen män (och troligtvis även kvinnor) som inte vet några gränser och inte har lärt sig hur man beter sig mot andra människor. Vi var rörande överens om att man ska följa magkänslan när man ska träffa någon, oavsett om det är från nätet eller från något annat sammanhang. Det brukar bli bäst så. Frågan är bara varför ovanstående män dras till mig? Eller låter jag dem närma sig mig? Är jag för trevlig och social att män misstolkar min personlighet för intresse för just DEM? Jag tycker själv inte att jag har något destruktivt beteende genom att söka upp och dejta excentriska män, bara för att kunna klanka ner på dem eller blogga om dem. Vem i hela världen skulle vilja utsätta sig för de här dejterna frivilligt?? Finns det sökord på dejtingsidor för 'sluskar', 'snåljåpar', 'pratkvarnar' och annat otyg? I så fall vill jag gärna filtrera bort dem! Ordet 'blogg' fanns inte för 10 år sedan, då jag började nätdejta, så jag hade definitivt inte som målsättning att skriva en blogg år 2011 och under tiden däremellan samla ihop material till bloggen.

Livet är för dyrbart för att slösa bort det på fel personer. Det tar tid, kraft och en massa onödig energi som man kan lägga på annat.. t ex en blogg.. :-)

Kontentan:

1. Tycker du inte om min blogg och känner dig provocerad - sluta läs.
2. Tycker du det du läser är kul, fortsätt gärna. :-)