Navelbråcket

Nu när jag väl har bestämt mig för att dra fram gamla anekdoter ur rockärmen, drar jag mig till minnes fler och fler och jag förvånas själv över att jag inte har gett upp dejtandet långt tidigare och ställt in mig på ett liv som evig singel. Fast man hoppas ju att det finns en enda liten person som skulle kunna motsvara mina, tycker jag, inte onormala önskemål.

I morse, på väg till jobbet, kom jag på ännu en, milt uttryckt, excentrisk man. Vi kan kalla honom L. Jag minns att han hade en hamster, förlåt, jag menar, han såg ut som en hamster. (Notera att jag själv inte anser mig vara Guds gåva till mannen och utseendemässigt en kanonpingla. Jag kan vara precis lika kritisk mot mig själv.). Med andra ord hade han kinder som t o m en hamster hade avundats. Förvisso hade det varit bra att ha sådana kinder att lagra mat i vid svälttider.

Obs! Han hade ingen morot i munnen! L alltså!

Jag minns faktiskt inte vad vi gjorde på dejten. Fikade antagligen, det är det som är minst pretentiöst och lättast att avsluta om det inte klickar mellan parterna. Det jag däremot minns, förutom hans kinder, var en sak han gjorde i slutet på dejten, precis innan vi skulle säga hejdå. Värt att notera är att jag redan innan den här händelsen inte var intresserad, till skillnad från honom, och detta gjorde definitivt inte att han kom i bättre dager!

Nåväl, vi stod ute i ett gatuhörn, mitt i smällkalla vintern, när han börjar berätta att han ska opereras för navelbråck. Eeeehh...? Vad svarar man på det? "Tråkigt, hoppas det går bra?" eller "Tråkigt men jag är jätteintresserad av att se ditt navelbråck." Istället teg jag och önskade mig långt därifrån, när han helt plötsligt drog upp jackan, och sedan skjortan och visade mig sitt... underverk(?)!! What the f***? Varför i hela världen skulle jag vilja se hans navelbråck? Och på en första-dejt? Eller någonsin?? 

Jag har tagit hänsyn till känsliga tittare och har därför placerat en bild på ett navelbråck längst ner i inlägget. Ni andra som inte vet hur ett sådant ser ut, tja... har ni något liknande och det ömmar: DET FINNS HJÄLP ATT FÅ! Prova först att föra tillbaka utbuktningen från naveln. Du är inte ensam, hela 2 personer av 100 har navelbråck (källa: www.1177.se). Jag har träffat en av dem. Lucky me.

Kontentan av detta:

1. Tjejer gillar ärliga och öppna killar men snälla, du BEHÖVER inte visa upp eventuella kroppsliga deformationer på en första dejt! Jag lovar, det är inget vi tänder på, även om en del av oss kan ha moderliga instinkter och vill pyssla om mannen.

2. Undantag från denna regel är om du har missbildningar som du upplever akut måste åtgärdas. Då är det bättre om du uppsöker närmsta vårdcentral eller akutmottagning. Så såvida dejten inte är läkare eller sjuksköterska råder jag dig att inte rycka fram navelbråcket eller annan utbuktning!

3. De enda andra utbuktningarna det är ok att visa upp är de som finns där av naturen, dvs det som uppstår vid starkt sexuellt intresse och då ENDAST om det finns ett ömsesidigt sådant intresse! Öron, näsa går också bra.

4. Prata inte om dina sjukdomar du drabbats av. Som sagt, dina olika symptom och sjukdomstillstånd bör du ta upp med din husläkare eller specialist, inte din dejt.Vi har alla olika krämpor, framför allt när man kommer upp i åren, men det finns andra forum för detta.

Och nu för okänsliga tittare...

Tack och lov var L's naveltrång ca 20 cm kortare.. eller i alla fall 10, men inte mer tilltalande för det...