Revolvermannen

Ja det här bloggandet var verkligen beroendeframkallande.. De senaste par timmarna har jag hållt på att försöka få fram en någorlunda bra design så att det inte ser ut som om ett dagisbarn har skapat bloggen och jag tycker jag har lyckats någorlunda bra med tanke på att jag inte är ett dugg tekniskt intresserad eller kunnig. Men "it's under construction". :-)

Jag publicerade mina inlägg på Facebook och jag fick en kommentar idag av en f d kollega i vilken han påminde mig om en av mina dejter som jag totalt har förträngt! Hur i hela världen kunde jag glömma bort honom?! Tack K, du är verkligen en pärla! Eeehh... Och jag som faktiskt försöker undertrycka mina traumatiska upplevelser. Någon annan som har något minne av nån av mina dejtar jag någonsin har berättat om?

Jag försöker dra mig till minnes när vi träffades.. tror det var 2002 när jag köpte min älskade Alfa (kärlek vid första ögonkastet förresten och uppenbarligen det längsta förhållandet jag har haft med en man. Om man nu kan kalla en bil för man).  Jo det var det faktiskt 2002. Jag minns det nu, eftersom han (jag kallar honom F) var orsaken till att jag förstörde mina splitternya 17 tums alufälgar!

Vår första dejt ägde rum på Gröningens lekplats, tillsammans med honom.... och hans dotter på 2-3 år.. Hmm.. varför lyssnade jag inte på DEN varningsklockan?! Och varför tackade JAG ja?! Nåväl, lite för sent påtänkt nu, 9 år senare eller? Om man bortser från detta så var det faktiskt en någorlunda bra dejt (beroende vad man har för referensramar) och vi t o m träffades under ett par veckors tid. Fram tills....

... en dag när jag körde min älskade Alfa med honom sittandes bredvid.. Jag var redan smått irriterad på honom av någon anledning som jag inte minns nu och vi var på väg till stranden (ännu en vacker sommardag bortslösad på en... knäppgök?). Jag försökte bortse från irritationen och fokuserade på vägen när han plötsligt börjar "luftskjuta" med fingret mot ett trafikljus och stöta fram skottljud i stil med pfffeeww, pfffeeew!! Ni vet, som när ett barn leker och låtsasskjuter med en pistol? What the f***?! Jag höll på att köra av vägen! Jag tittade på honom med ögonbrynen vid hårfästet (inte konstigt jag har rynkor i pannan!) och frågade honom vad han sysslade med. Till svar fick jag: "Jag skjuter på ljuset för att det ska slå om till grönt". Menade han allvar?? Jag trodde jag drömde! Jag var tvungen att titta på honom en gång till för att dubbelkolla så att han inte hade förvandlats till en femåring medan jag höll ögonen på vägen, men nä, han satt där i egen hög person, och menade alltså trafikljuset skulle slå om snabbare till grönt för att han sköt på det.

Nu till mina alufälgar, som i alla fall jag, tycker var orsaken till att de repades. När jag hade hämtat mig från den värsta chocken och behärskade den omedelbara lusten att vända på bilen och köra honom hem, körde vi faktiskt till stranden. Jag hade tydligen inte hämtat mig tillräckligt för när jag skulle fickparkera körde jag emot trottoarkanten så att fälgen repades. Träffade jag honom efter detta? Nope, inte han heller. Berättade jag att han var runt 30... då?

En sån här hade han inte, annars hade jag ju börjat undra...

Kontentan:
1. Ta aldrig med dig ditt barn, oavsett ålder, till en första dejt. Tänk på att ditt barn OCKSÅ kan få traumatiska efterverkningar av dejten, inte bara din kvinnliga dejt! Kvinnan kan ju också vara lika knäpp som du?
2. Du behöver inte luftskjuta mot ett trafikljus. Tro mig, det hjälper INTE! Ljuset blir grönt när det vill, oavsett vad du gör.
3. Skjut inte luftpistol och stöt inte ut ljud som vanligtvis kommer från barn. Du kan chockera föraren och orsaka en trafikolycka, eller worst case scenario dö i olyckan och efterlämna ett litet barn efter dig. Det vill du väl ändå inte göra mot ditt barn?
4. Om du nu tvunget måste luftskjuta mot ett trafikljus: se till att du antingen a) sitter ensam i bilen b) att du själv kör.