Jag satt i lunchrummet idag och fick uppmuntrande tillrop och förfrågningar om varför jag slutat blogga, eftersom den tydligen var underhållande.. hmm.. hur är det de säger: Den enes bröd, den andres död? Med andra ord: min olycka skänker andra goda skratt? Jag bjuder på det!
Jag har ju haft en paus i bloggandet i snart ett år av olika anledningar, men har funderat ett tag nu på att börja igen, och det känns som att det är dags nu, framför allt efter dagens lunch. Jag har några "ess" kvar i rockärmen och har även vågat mig på att dejta nya stolpskott. Man skulle kunnat tro att jag har gjort det avsiktligt och valt ut dem med omsorg för att ha som material i min blogg, men tyvärr, så är inte fallet. Tro mig, ingen hellre än jag hade velat dejta någon som är någorlunda normalbegåvad och kan föra sig bland människor, snarare än att uppföra sig som om de precis blivit utsläppta från närmsta djurpark.
Den här bloggen måste vara en av dom bästa jag någonsin läst. Var hittar du alla dessa hmm män(?), den ena verkar mer transportskadad än den andra. Lycka till med dejtandet. ;-)
SvaraRaderaHaha.. Tack! Den enes död, den andres skratt, typ.. :-) jag har helt gett upp dejtandet och lagt det på is tillsvidare.. Därav är bloggen inte särskilt aktuell. Dock har jag några gamla anekdoter som jag ännu inte återberättat. :-)
Radera